Påsk i Sverige!

Vi hade en helt underbar påsk i Sverige. Äntligen efter 3 år tog Karl och jag barnen och jag gjorde vår första riktiga resa hem till Sverige för att hälsa på familjen min och mina underbara barndomsvänner. Det var helt fantastiskt ute på landet i Östervåla hos pappa, Lotta och Linnea och vi fick finbesök av Lottas son Mattias som jobbar på bondgård. Han tog med oss på en tur till sin bondgård och Oliver fick sitta i stora traktorn!


Oliver i traktorn med Mattias!

Startar den stora tuffa traktorn=)


Aspnäs gård Lotta har drivit den bondgården helt vansinnigt stor!

Aspnäs bondgård

Aspnäs Herrgård

Aspnäskyrka

Amanda Isabell räcker ut tungan till pappan sin=)

Oliver leker med madonnan


Hos Sandra och Rickard koste sig barnen medan vi laga massor med god mat och koste oss med en liten Martini. Vi var fem vuxna och 6 barn som bara lekte, åt gott och myste hela påsken! När det gäller oss tjejer så var det självklart Sex in the city möter Lipstick Jungle =)

Alice och Amanda blev snabbt goda vänner =)


Alice, Amanda, Ida, Mamma Sandra, Oliver och mamma Petronella i soffan =)

Påsklunch på söndag!

Här kommer bilder på lägenheten!

Sandra du ville se hur vår lägenhet ser ut! Så här möblerar man för 4 personer på 5o kvm. Det gäller att vara uppfinningsrik. Har dock inte samma inredningstalanger som dig och din syster=)

Fråga mig inte varför jag tar bilderna så snett!? Må öva på mina fotografiska ämnen men här kommer i alla fall bilder från:

Palatset Säfström/Stokke!

Från hallen in i vårt sovrum.

Samma läge=)

Från fönstret/sängen ut mot hallen.

Från vårt sovrum ut mot hallen och Olivers rum

Närmare Olivers rum =)

Ännu närmare =)

Inne i Olivers rum

Står mot vägen/sängen i Olivers rum och tar ut mot hallen och vårt sovrum.

Från hallen och in mot köket och vardagsrummet.

Köket från hallen

Köket från vardagsrummet

Köket från vardagsrummet.

Vardagsrummet men känns som det fattas en bild=)

Arbetshörna - här knäcker jag alla briljanta ideèr!

Tar bilden från toaletten.

Toaletten från hallen/arbetshörnan.

Toalett från annan vinkel=)

Vi fortsätter att vara sjuka

Nu är vi alla i familjen ganska tätta. Det är värst med Amanda hon har feber, hosta och är kempesnuvig, min stackars lilla jenta. Oliver har hostat en del natten till idag men det hade varit bra i barnehagen. En pigg och väldigt glad men dock snuvig guttunge. Pappa Karl är kempetätt och hostar och jag känner bara lite av det. Jag sa ju att jag inte kommer bli sjuk=) Men nu prövar vi vårt yttersta och bli friska jag har faktiskt bara dammsugit idag. Åh och tvättat ett par maskiner. Men annars har jag suttit hela dagen med Amanda i famnen och hon har sovit massor. Min flinka lilla jenta är så duktig på att sova och återhämta sig. Vi tre tiden la jag dock ner henne på soffan. Hämtade Oliver så Kine och Daniel passa på Amanda. Hon vakna så klart nästan direkt efter att jag hade lagt henne ned. Oliver var överlycklig över att Daniel var här så han sprang och gled på knäna över golvet för att imponera på honom. Så tog han med honom ned för att visa hela sin traktor och bilsamling. Han var så stolt älsklingen vår. Vid halv fem kom pappa Karl hem med pizza det var det ända vi orka här idag. Sen fortsatte jag och Amanda i soffan med Gilmore Girls, Ghost wisper och Vampire Dairy. Nu är hon lite vaken och jag ska duscha sen ska Karl och jag pröva och se på Criminal Minds. Hoppas vi alla mår bättre imorgon och att natten inte blir allt för tung. Jag prövar hårt med att inte slita ut mig och ungå allt negativt som kommer med det. Så jag känner mig nöjd med den lugna dagen jag har haft framför TV med Amanda idag!

Prövar mig på piano med sjuka barn

Idag är Oliver tillbaka i barnehagen och koser sig massor! Amanda vakna och var lite tätt, med feber och hosta. Min lilla älskling, mamma ska ta hand om dig ordentlig idag. Jag körde Oliver till barnehagen på pulka och Amanda var hemma med bestemor så hon slapp gå ut. Hon verkar dock mycket bättre lite ut över dagen. Hade mycket mindre feber och hosta nästan ingenting. Vi lekte och koste oss och hon sov en timme på förmiddagen och så övade jag på att spela lite piano. Jag prövar och lära mig att spela piano. Det är kempegøy! Nu klarar jag och spela Merrily we roll along, Bjellerklang, Gubben Noa, Ode to joy, Posemannes bil, New World, så Aura Lee och Oh when the saints lite sämre. Amanda tycker det är kempekoseligt hon sitter ofta bredvid och gungar i sin baby björn stol och somnar sakta in när jag spelar =). Eftersom Amanda var bättre var hon med till barnehagen och hämta Oliver på eftermiddagen. Somnade så fort hon kom ut i vagnen och sov runt två timmar. Så Oliver fick vara kvar och limma lite i barnehagen innan vi gick hem. Han tycker det är så toppenkul att limma sammen ting. Amanda sov medan jag och Oliver lagade middag till pappa. Det blev tomatsoppa med makaroner och pannkakor. En av Olivers favoriter så han åt en hel del! På kvällen blev det så klart oroligt. Amanda fick mer feber och Oliver var sliten efter första dagen i barnehagen så det blev en hel del gråting. Oliver somnade framemot åtta så det var en bra kväll. Men stackars Amanda somnade vid elva halv tolv så det var också väldigt bra egentligen och sov till kl 02:00 första gången hon vakna och då hade hon 39 graders feber så jag fick ge henne ett piller och lite mat så somnade hon igen men sov ganska oroligt resten av natten. Min stackars lilla älskling hoppas du snart blir frisk igen! Blev ingen tur igår eftersom även mamma Petronella känner sig dålig. Men jag vilar mig ett par dagar så är jag snart som ny igen. Jag kommer inte bli nå sjuk. Är bara lite tätt och lite ont i halsen så går det över sen och åter tillbaka på vägen och tränar!

Vardagslivet med barn blir aldrig en tråkig och enformig vardag

Barnen: Oliver var hemma från barnehagen både måndag och tisdag med hosta. Han har haft feber i helgen så jag ville ha honom hemma tills han blir ordentligt frisk innan han ska tillbaka till barnehagen. Han har haft dåligt med vita blodkroppar och haft dåligt immunförsvar så det gäller att passa gott på vår lilla älskling. Eftersom jag är hemma med Amanda så kan jag ju ta tillfället i akt och få mysa så mycket som möjligt med dem. Så vi har kost oss med film, lagt pussel och klossar, lekt med bilar, ritat och limat.. Vi har haft ett par toppen dagar faktiskt=) Oliver har helt plötsligt slagit om och blivit en fröjd att ha att göra med. Klart att han har lite två-års fasoner kvar med ett härligt tillhörande temperament. Men nu spiser han och så sover han väldigt bra, förutom de dagar han har varit sjuk då har han så klart hostat och drömt en del och vaknat på natten och gråtit. Men annars har det varit toppen. Karl och jag har verklige känt att det har lättat så mycket de senaste veckorna. Han har fått varit frisk, han har ätit med god aptit, sovit gott på nätterna och lekt och pratat massor med både oss men också en hel del själv. Det är sånt stort framsteg för vår familj. Jag känner mig så lycklig och heldig dessa dagar. Är det så här det känns att ha barn då är det ju helt fantastiskt!!!

I går natt reagerade Amanda på något som jag hade ätit i förgår kväll och fått massor med utslag som klia så hon sov väldigt oroligt på natten. På morgonen hade hon bajsat igenom sin body, sin pyjamas och i mammas säng. Så vi for upp och böt blöja, sängkläder och gjorde oss iordning. Jag fick smörja henne med kortisonkräm och ge henne antihistamin. Efter att jag var färdig med Oliver och vi hade spist frukost så somnade Amanda och sova i tre timmar!!!!! Det var ju helt fantastiskt skönt för henne att hon fick sova så länge ostört! Hon var så klart på toppen humör när hon vakna efter en sån god sömn! Hon är för det mesta en väldigt glad bebis trots att hon sliter med exem, utslag och att hon inte får sova ordentligt. Hon är en riktig liten lycka min underbara bebis! Så pratar hon massor och leker med sina leker. Hon har även börjat att vända sig från mage till rygg! Du är så flink jenta mi!

Träningsmässigt: I måndags fick jag gå en tur när Karl kom hem från jobbet men eftersom vi bor i en lägenhet i botten av Karls mamma och pappas hus så har vi inte så mycket soltid här. Det känns verkligen när man må vara inne med sjuka barn. Så igår fick jag gå mig en tur mitt på dagen sammen med Amanda och fick lite sol på mig. Oliver var uppe hos bestemor sin och spiste lunch! Åh det var så härligt! Tusen tack för det! Vi gick i 45 minuter och det var mycket uppförsbackar så jag var ganska svettig när jag kom hem!

Jag lämna Amanda utanför i vagen ordentligt nerbäddad för och se om hon skulle få sova något. Hon vakna ca fyra gånger under den senaste timmen som jag gick ut och vagga henne till sömns. Hon fick ca 2, 5 timmes någorlunda sammanhängande sömn igår på dagen och det var väl så där.Målet mitt är att hon sover ostört och sammanhängande mella 2-3 timmar. Jag jobbar med att få henne att vara vaken tre timmar på morgonen sen sova 2-3 timmar sammanhängande. Vaken igen runt tre timmar för att sen få sig en någorlunda lång lur på eftermiddag. Men än så länge är det bara uppstyckat. Jag fick i alla fall göra 20 armhävningar och 60 sit-ups mellan gångerna jag gick ut och vagga på Amanda. Fick dock lite motstånd eftersom Oliver låg på mig eller la sina ben över mig när jag prövade och träna. Haha ja vad ska man göra? Han tyckte i alla fall att det var väldigt spännande att vara med.

Jag vet! Jag är ett kontrollfreak!

Det är helt underbart att ha barn! Det absolut bästa som har hänt mig. Men av någon konstig anledning så trodde jag att ha familj och bli mamma var något som bara skulle lösa sig helt magiskt av sig själv. Att det inte skulle vara något jobb, utan bara en dans på rosor. SÅ FEL MAN KAN HA!!! Jag tror nog, att vara mamma, är bland de svåraste jobben i världen och det är absolut ingen "peace of cake" att skapa en harmonisk och någorlunda fungerande familj med två små blöjbarn=). Jag fattar inte vad jag tänkte på? Såg inge som helst ansträningar eller jobb med att skaffa barn och bilda en familj. Men att skapa familj och ha en fungerande vardag kräver all min energi och kompetens. Vet inte varför jag trodde att det skulle bli så lätt? Jag var övertygad om att jag var skapt till att vara mamma och ha en stor familj med MÅNGA barn. Nu tänker jag snarare,om jag tar mig ur småbarnsåren med sinnet i någorlunda behåll så ska jag då absolut inte skaffa några flera barn trots att jag älskar och avgudar mina barn över allt annat på jorden. Kanske är det därför det är så svårt? För att man älskar de så innerligt och är beredd på att göra vad som helst för dem. Hela tiden sätter man sig själv så långt ner på sin personliga lista så man glömmer att ta hand om sig själv eller göra något för sig själv. Till slut är man helt slutkörd och inser att man må göra något för sin egen skull innan man rasar samman. Å då gör man det! Det som inte är så smart. Åker till närmaste butik eller köpcenter och köper massor med onödiga och onödigt dyra ting, på så kort tid som möjligt, eftersom man har blivit van till att göra allting i rekord snabb fart med småbarn. Så får man ångest för att man brukt massor med pengar och bara har mammapengar, i mitt fall ingen inkomst alls eftersom jag har flyttat från ett land till ett annat och skaffat barn utan att jobba emellan. Ångest för att jag brukar Karls pengar på saker som vi egentligen inte behöver, när vi egentligen borde spara så vi kan få köpa oss något eget och flytta ut ur lägenheten som ligger i hans föräldrars hus. Men de kändes så viktigt när jag köpte det. För att dämpa den ångesten må jag vara extra snäll mot mina barn och min man och så sliter jag ut mig ännu mer. Du förstår, inte sant? Det blir en ond cirkel.

Så nu har jag bestämt mig för att ta kontroll över mitt liv. Det är jag som bestämmer över mitt liv. Det är jag som är ansvarig för vad som sker i mitt liv. Jag tänker sluta vara en åskådare i mitt eget liv. Sluta sitta bredvid och klaga att inget går som jag vill. Istället för att låta den onda hjulet snurra mig okontrollerat runt har jag satt upp några regler och utmaningar som jag nu ska ta mig an. Så planen min är följande.

Regel nr 1 Få god sömn och se till att jag inte blir utsliten. Jag må pröva att hela tiden motverka att jag får för lite sömn och blir utsliten. Allt blir så förfärligt jobbigt om man blir utslien. Det tär på en själv och alla relationer man har om man går omkring och alltid är utsliten för att man inte sover och ser efter sig själv tillräckligt. För att inte tala om vad det gör med immunförsvaret. Så från och med nu är min primära uppgift att se till att jag hela tiden får någorlunda god sömn och det har Karl och jag löst med att jag sover några timmar ordentligt på kvällen/förnatten då Karl är uppe med Amanda. Då är tanken att jag ska sova åtminstone tre timmar ostört. Det har funkat bra. Jag har inte alltid fått sova tre timmar ostört men jag har åtminstone fått sova runt en timme och mer och det är helt UNDERBART! På så sätt kan jag kontrollera att jag inte blir helt slutkörd.

Då är regel nr 2 Träna regelbundet, det ger mer energi, starkare kropp och bättre självkänsla. För att se resultat så har jag vägt och mätt mig inför min utmaning. Och för att ha något att utgå ifrån. Så här kommer något personligt. Min vikt och mina mått. Jag börjar alltså på 72 kilo med midjemått på 99 cm, stuss/rumpa 104 cm så valde jag att mäta mina överarmar på 29 cm och mina lår på 53 cm. Jag tycker inte att det är särskilt smickrande mått. Men nu kan det bara bli bättre!=) Eftersom jag nu har avslöjat mina mått blir det en morot att verkligen visa resultat framöver. Nu kan jag inte sätta mig ned och ta en kaffe i soffan istället för att ta en tur med Amanda i vagnen. Nu må jag visa resultat =) Jag ska så ofta som möjligt rapportera vad jag har fått till att träna under dagen. Helst ska jag rapportera varje dag. Nu önskar jag mig en pulsklocka så jag ska se hur många kalorier jag gör av med per träningspass. Träningen kommer till en början bestå av att gå tur med Amanda på Tranby. Vilket är mycket god träning eftersom det är helt vansinnigt mycket backar här. Så sit-ups, armhävningar och lite andra små övningar som går att utföra i hemmet medan Amanda sover. Eftervart jag blir starkare så hoppas jag kunna komma ut på skidor när Karl kommit hem efter jobb på kvällen och ta upp intervallträningen i en av superbackarna här i närheten. Hur mycket jag kommer att klara av och träning påverkas inte bara av huruvida jag orkar eller inte orkar komma mig ut. Jag är ju ävem beroende av att Amanda klarar av att sova på dagarna för att få något gjort. Hon blev fyra månader den 14 september och just nu så har hon inge vidare rutiner för soving på grund av att hon sliter med exem. Så hennes sovrutiner är, som jag tidigare nämnt,helt förfärliga. Så det blir spännande att följa med på hur hennes rutiner kommer att utvecklas och hur min träning kommer att gå.

Regel nr 3 Bara godis på helgerna. Karl och jag har bestämt att vi bara ska äta godis på helgerna och helst bara på lördagarna. Men vi prövar och lära Oliver att man ska spara så ibland är det lite godis kvar till söndag. Det är ju inte så gott att spara godisen till nästa lördag de blir ju snabbt, segt eller hårt. Så helgerna ska vara lov att äta godis, men med måtta. Om jag ska vara ärlig så går det inte så väldigt bra. Jag har problem med att jag blir hungrig och sugen på kvällen. Det går bra hela dagen men så kommer kvällen och då blir jag supersugen på nå godis och så blir jag vrålhungrig. Känns som det är ett stort, tomt håll i magen. Är det någon som kan förklara varför det är så?

Regel nr 4 maten vi spiser må bli mer hälsosam och innehålla mer näring. Jag ska dessutom ta hjälp av en homopat för att få ordning på alla allergi som finns i vår familj. Karl är allergisk mot en hel del mat men osäker själv på vad. Amanda reagerar på väldigt mycket som jag spiser och hon har till och med reagerat på melkersättning. Så nu må jag få reda ut vad jag kan spise så Amanda mår bra och vad Karl må vara försiktig med. Det är jättesvårt med mat. Det blir ofta dyrt och inte särskilt hälsosamt tror jag. Vi äter alldeles för lite ren mat. Rena produkter som ren kycklig, för lite sallad, rotfrukter osv. Allt detta ska bli väldigt spännande men säker också väldigt svårt. Men jag glädjer mig ordentligt till att få kontroll över mitt eget liv.

Stor dag för Oliver!

Lördags var en stor dag för vår lilla Oliver! För det första var han hos frisören för första gången! Jag var livrädd att min underbara två-åring skulle riva ner varenda hylla med hårprodukter. Han är nämligen helt vansinnigt glad i hårprodukter och smink. Massa smink till håret säger han med stor entusiasm. -Oliver ha massa smink i håret! ropar han förtjust när han ser mamma eller pappa ordna håret. Om vi inte genast svarar kommer två-års temperamentet fram och han slänger sig på golvet och skriker. Man vet att man lever när man har en stark två-åring i huset! =) Du må vara rask till att responera annars tar han för givet att svaret är nej och kämpar emot med all sin kraft för att få sin vilja igenom. Vi har, som alla föräldrar till två-åringar, kommit överens om att vi ska välja våra fajter. Det gäller med andra ord att responera raskt och postitivt innan han hinner förutsäga ett nej. Å det är inte det lättaste, för han är mycket snabbare att komma fram till en slultsats än man kan tro. Han utmanar oss! Helt underbart! =) Han uppförde sig dock exemplariskt under tiden vi väntade. Han klättrade bara upp på det lilla tidningsbordet en gång! Han hörde på mamman sin när hon sa att det inte var lov! Tänka sig! Jag var så stolt. Själva klippningen gick på räls. Han fick sitta i en stol som var som en traktor och allt var så spännande. Han satt som en ljus och koste sig. Rörde på ratten till traktorn lite då och då och prata massor med frisören. Hon tyckte att han var kempeflink och mamma var så stolt så det kändes som hjärta skulle spricka! Hon fick klippa, tog lite med rakmaskin och hårblåsen. Så avslutade vi med "smink" (vax) i håret och Oliver tindrade av glädje. När vi kom hem var han i extas och berätta för pappa att han hade fått massor med smink i håret. Efter frisörbesöket tog Oliver och jag mig en liten shoppingtur på vägen tillbaka till bilen. Det blev en ullklänning i beige med matchande paljetter på som jag hade på jultrefesten senare på eftermiddagen. Ett par strumpor med fleece på insidan! De var ju bara så sköna. Visste inte att det fanns såna! En tummen upp för dessa! En fin svart kofta i ull med pärlknappar och en ring från Dyberg och Kern. Åh en superfin tunn kofta med blonder/spets på ryggen. Men larmet satt kvar på den när jag kom hem så jag ska ta en bild på den när jag fått åkt och ta bort larmet. Den var verkligen kempefin! Å billig! 399 kr från början och så var det halva priset på den! Som hittat! Efter denna lyckade shoppingtur avslutade Oliver och jag med en lunch på ett kafè och sen åkte vi hem för att sova lite innan vi skulle på jultrefesten!




Oliver första jultrefest blev en stor succè! Han koste sig innerligt med alla sina vänner från barnehagen. De sprang runt och lekte utan att riva verken grann eller kakbordet. Helt fantastiskt att se att allt går sig till ju äldre de blir. Vem hade kunnat ana det i de tuffaste stunderna? Vi hade ordnat med sång och underhållning för barnen och då kunde föräldrarna, besteföräldra, tante, onkel eller de som var med, kose sig med en fika medan barnen sjöng och lekte tillsammans med en av föräldrarna i föräldrargruppen som är musiklärare. Hon är verkligen kempeflink och barnen var så förnöjda. Jag kunde så klart inte låta vara och vara med in och se på när barnen storkoste sig och sjöng! Efter sång och lek var det fika för alla barn och vuxna. Sen blev det dans runt juleträdet med livemusik på gitarr och piano! Det var så toppen! Oliver och jag slängde oss i dansen med Mia och pappa Jorik. Karl passa på Amanda som stortrivdes med allt stoj och stök runt sig, passa på och tog lite bilder på Oliver och mig! Så kom jultomten förbi med godispåsar till barnen och det var ju bara helt toppen! Det passade väldigt bra för oss, vi vill ju att Oliver ska få tro på tomten ett par år till egentligen. Men på julafton valde, eller orka inte, jag vet inte varför, men bestefar valde att inte ha på sig tomtemask utan satte bara på sig tomtedräkten så Oliver såg ju att tomten var bestefar. Att det inte var någon riktig tomte. Hoppas bara att han inte klarar och koppla det och inte kommer ihåg det till nästa jul. Det vore så koseligt om vi fick ha många jular att se framemot när Oliver och Amanda väntar och längtar förväntansfullt efter tomten. Har ju sett så mycket fram emot just den delen med att ha barn. Spänningen och förväntningen inför julafton. Trollbindande historier om tomten och allt det mystiska inför julafton. Sätta ut julgröt till tomten kvällen innan julafton. Läsa historier om tomten och hans nissar. All denna spänning och mystik kan ju vara som bortblåst om det nu är så att Oliver har fattat att det inte finns någon tomte. Det vore så oerhört tragiskt i sånt fall. Men jag har hopp om att min lilla två-åring inte har förstått att det inte finns någon tomte och att han näst år och åren efter det inte minns julen när han var två och bestefar bara hade tomtedräkten på sig. Tusen tack för all hjälp familjen Stokke. Ibland vet jag inte hur de tänker? Kanske de ska pröva vara lite rädd om allt de har och inte bara ta det för givet. Min familj, min mamma, pappa, farmor, farfar och mina nära vänner har fått offra sitt nära band till mig och mina barn för att de ska få ha sin älskade son och sina barnbarn nära sig. Känner aldrig att det är någon som är särskilt tacksam för att jag har varit den som har lämnat allt. Så här i efterkant ser jag kanske att det hade varit mer viktigt för mig att vara kvar hos mina nära och kära vänner och byggt vidare på den fina relation som jag och pappa har fått de senaste åren. Framför allt hedra min farmor och farfar med att få lära känna och få vara nära sina barnbarns barn. Eftersom de alltid har ställt upp på mig och varit så omsorgsfulla och trogna mig genom hela mitt liv. Men ett stort tack ska familjen Stokke ha för sin insats under julen när jag fick min första streptokokinfektion. Att Oliver, Amanda och Karl fick vara uppe hos dem och leka och spise och fira jul medan jag låg till sängs. Det var skönt att veta att de fick julstök och firande runt sig när mamma inte kunde vara med och skapa en fröjdesfull jul så som mammor ska göra. Nästa år mina änglar så ska ni få den finaste julen ni kan tänka er!