Jag blir galen. Går runt hela dagar och är vrålhungrig. Här har jag gjort en deal med min sambo att vi ska gifta oss när jag väger 60 kilo igen och så kan jag inte sluta äta! Det är helt vansinnigt svårt att bli av med dom sista 10 kilonen efter graviditeten eftersom jag har hållt på att stoppa i mig hysteriskt mycket under mina 40 veckor av havandeskap. Kroppen är nu van att få i sig mängder med socker och munnen att få tugga nonstop (i dubbel bemärkelse). Men å andra sidan har jag tappat ganska mycket kroppsvikt sen guldklumpen kom. Jag var ju helt groteskt stor när jag skulle in på förlossningen, över 92 kilo, kan ni tänka er hur det såg ut? 169 cm och 92 kilo? Det var inte direkt klädsamt.
Så en kväll efter att storken hade levererat det efterlängtade lilla paketet frågade jag Karl om vi inte kan gifta oss när jag har nått mitt mål. Var tvungen att göra någon slags deal annars kommer jag att få gå ogift resten av livet. Tänker att vi kan försöka mötas halvvägs. Jag vill ju gärna att han fria typ nu och Karl tänker nog att vi kan vänta tills, ja aldrig, eller åtminstone till ålderns höst. Vilket fall som helst nickade Karl medhållande och flinade gott när jag kom med förslaget. Han misstänker att jag aldrig kommer att nå mitt lilla mål eller åtminstone kommer det ta, vad han tror väldigt lång tid. Men vad Karl inte vet om sin kära älskling är att jag kan vara extremt envis om jag lägger den sidan till. Så nu ser dagsprogrammet ut som sådan;
Två eller åtminstone en promenad minst 1 timme per gång per dag. Å när guldklimpen och jag kommer hem från en av våra promisar och han sover stilla ute på verandan så gör mamma många, många, många sit-ups.
You better watch out darling the wedding is closer than you think ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar