I natt hade jag ordentliga sammandragningar så det gjorde ont. Hoppas att det betyder att det jobbar på bra där inne och att jag slipper ligga i en ny 24 timmars förlossning. Jag kan inte det den här gången eftersom Oliver inte har varit borta mer än max sex timmar från mamman sin sedan han föddes. Han skulle nog bli ganska orolig om jag helt plötsligt var borta flera dygn från honom. Usch vilken hemskt tanke, vi borde nog ha haft lite sleepovers hos besteföräldrarna för att öva lite. Kanske vi kan få till det framöver.
Nu är det verkligen fullfart här hemma med bröd- och bullbak. Idag har jag bakat Anisbröd och ska snart sätta igång och baka vetebröd till min fina lilla familj. Vi må ju kunna sitta hemma och kosa oss utan att behöva gå utanför dörren när lilla Amanda kommer. Nej allvarligt talat vet jag ikke riktigt vad som har tagit åt mig. Jag liker att baka och laga mat men det är ju alltid så svårt at få tiden att räcka till. Men nu med Oliver på dagis och Amanda i magen så har jag massor med tid att ordna i hemmet =). Börjar dock blir lite trögt högst upp, läser en del men det hjälper ikke riktigt. Så jag ska se om jag kanske kan få börja ta några kurser, ev på distans efter jul. Då hoppas jag att Amanda och jag har lyckats slagit oss lite till ro så jag kan göra lite hjärngymnastik när hon sover. Har ju gjort detta barnarbete en gång redan så med lite flax så får jag rutin på det någorlunda snabbt men man vet jag aldrig vad som händer. Jag har ju, helt otroligt nog, ikke jobbat på två år! Å ett år till hemma blir det ju med Amanda, vilket ger mig tre år från arbetslivet. Skrämmande! Men å andra sidan har jag fått en lång, kanske lite för lång men oftast härlig och uppfriskande paus från arbetslivet och är verkligen sporrad att få sätta igång och arbeta att bygga vidare på min karrier. Att kunna varva familjelivet med ett meningsfullt jobb är min högsta önskan nu. Hjärnan är ganska komplex. Jag är ikke nöjde med att bara jobba eller bara vara hemma med barn och ordna i hemmet trots att jag tycker det är väldigt mysigt. Det är en fin balansgång mellan att få bruka, kropp, hjärna och själ för att åtminstone jag ska känna total lycka. Men bara tanken att jag inom en snart framtid ska få möjlighet att göra detta gör mig lycklig för stunden. Särskilt nu när jag sitt här med städat hus, nybakt bröd och en bok om internationella relationer framför mig. Dessa mammaår har verkligen gett mig gott om tid att fantisera och planera hur vår framtid skall se ut. Vilka mål vi har för vår familj och vilka mål och önskningar jag har på min framtida karrier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar