En riktigt tuffing

Vi har alltså fått en sjövild liten son men tuff som tusan! Igår var vi var på dop för Markus. Karls syster Kristin och hennes man Alexander döpte sin yngsta son igår. Vilket kalas det var sen då! Kristin är bara sååå duktig på att laga mat! Innan maten satt Oliver på golvet med pappa och lekte. Han har ju inte helt kontroll än så plötsligt fallt han ner och slog huvudet lite löst i tvbänken. Så Karl tog upp honom och krama om han lite så slutade han gråta nästan med en gång och då satte Karl ner honom på golvet igen. Då var han lite gnällig och verkade fortfarande lite ledsen så karl tog honom och gav honom till mamman sin för lite kos. Då såg vi att han hade ramlat och slagit sitt lilla, lilla huvud på en kant. Han hade fått ett blåmärke med ett sår inuti. Åh mitt lilla hjärta! Han är så tuff! Gråter nästan inget trots att det måste gjort jätteont! Det var hans andra blåmärke i livet =) Första fick han för cirka en månad sen när han låg på golvet och tappade en bok på pannan och fick sig ett ordentligt blåmärke mitt mellan ögonen =) Måste passa noga på honom framöver!