Ska barnmorskan bara tjata inte hjälpa?

Tisdag var det dags med besök hos barnmorskan min, graviditetsvecka 38 veckor och 2 dagar! Det har gått två och en halv veckan sen sist. Det är lite längsta laget, för så här långt gånget ska man egentligen gå varje vecka. Men hon är en aning lustig min kära barnmorska. Hjärtatslag 148 slag min, bra blodtryck och magmått 35 cm. Blodet bara spruta ur fingret när hon skulle ta blodprov och så hade jag tydligen nå orenheter i urinet igen. Men det var ju inge konstigt med det! Allt var bara bra och normalt tycket hon fram till att jag sa att det kanske är därför jag har haft så förbannat ont då. Kanske ska vi ta och kolla det lite extra? Så jag fick henne att sända in urinet till sjukhuset för odling. Hon är verkligen inte på hugget, jag hade precis berättat för henne att jag hade haft väldiga sammandragningar i två veckor, starka som värkar nästan men ikke helt där. Jag berätta att jag hade ringt till sjukhuset för jag har haft så ont så jag har varit sängliggande dessutom har jag varit väldigt illamående och kastat upp en del. Men både hon och födeavdelninge tycks tycka att allt är normal. När jag ringde brydde det sig ikke om att slå in mitt personnr för att få upp min journal och se att jag har lidigt väldigt av urinvägsinfektion och ikke heller då sett att jag varit inne för samma problem tidigare. De fråga ABSOLUT inget när jag ringde, de bara sa på en gång att allt är bra och normalt. Å trots att jag berätta att jag har fött barn innan kände det att de må förklara för mig hur en värk känns!? Som om jag inte skulle veta det som har legat med värkar i 24 timmar för typ två år sedan. Jag blir rent ut sagt förbannad! Nu verkar det ju som om jag har urinvägsinfektion igen och det är väldigt plågsamt. Eftersom det gör vont när jag är kissnödig, troligtvis på grund av trycket så vågar jag ikke tänka på hur ont det ska göra och föda med urinvägsinfektion. Dessutom känns det inte som om det är så bra för njurarna att gå med urinvägsinfektion. Så har jag väldigt ont efter jag har kissat och så gör det ganska ont hela tiden. Förutom konstant smärta och sammandragningar så illar det väldigt i magen, ryggen, höfterna och benen. Men allt är ju som det ska enligt födselavdelningen och min barnmorska. I säkerhets skull, eftersom jag ikke har så stort förtroende för min kära barnamorska så har jag kissat i en burk utifall hon skulle ha råkat slänga mitt urinprov istället för att skicka de på odling. Så ska ta mig en tur till födselavdelningen med min kissburk och kräva att det tar en titt på urinet, mig och bebisen. Tänk att man må ställa diagnosen själv för att få någon hjälp. Vad f** gör dom där då egentligen? Om de ikke klara av att ta emot ett samtal, värdera pasienten och ställa en diagnos? Istället har min barnmorska under hela min graviditet tjatat och tjatat och tjatat om jag ikke ska spise socker och att jag måste röra på mig mycket. Som om jag var en 100 kilos klump. Det är jag inte så jag förstår inte varför hon inte slutar att tjata om det och stället hör på vad jag säger?