Lördags var en stor dag för vår lilla Oliver! För det första var han hos frisören för första gången! Jag var livrädd att min underbara två-åring skulle riva ner varenda hylla med hårprodukter. Han är nämligen helt vansinnigt glad i hårprodukter och smink. Massa smink till håret säger han med stor entusiasm. -Oliver ha massa smink i håret! ropar han förtjust när han ser mamma eller pappa ordna håret. Om vi inte genast svarar kommer två-års temperamentet fram och han slänger sig på golvet och skriker. Man vet att man lever när man har en stark två-åring i huset! =) Du må vara rask till att responera annars tar han för givet att svaret är nej och kämpar emot med all sin kraft för att få sin vilja igenom. Vi har, som alla föräldrar till två-åringar, kommit överens om att vi ska välja våra fajter. Det gäller med andra ord att responera raskt och postitivt innan han hinner förutsäga ett nej. Å det är inte det lättaste, för han är mycket snabbare att komma fram till en slultsats än man kan tro. Han utmanar oss! Helt underbart! =) Han uppförde sig dock exemplariskt under tiden vi väntade. Han klättrade bara upp på det lilla tidningsbordet en gång! Han hörde på mamman sin när hon sa att det inte var lov! Tänka sig! Jag var så stolt. Själva klippningen gick på räls. Han fick sitta i en stol som var som en traktor och allt var så spännande. Han satt som en ljus och koste sig. Rörde på ratten till traktorn lite då och då och prata massor med frisören. Hon tyckte att han var kempeflink och mamma var så stolt så det kändes som hjärta skulle spricka! Hon fick klippa, tog lite med rakmaskin och hårblåsen. Så avslutade vi med "smink" (vax) i håret och Oliver tindrade av glädje. När vi kom hem var han i extas och berätta för pappa att han hade fått massor med smink i håret. Efter frisörbesöket tog Oliver och jag mig en liten shoppingtur på vägen tillbaka till bilen. Det blev en ullklänning i beige med matchande paljetter på som jag hade på jultrefesten senare på eftermiddagen. Ett par strumpor med fleece på insidan! De var ju bara så sköna. Visste inte att det fanns såna! En tummen upp för dessa! En fin svart kofta i ull med pärlknappar och en ring från Dyberg och Kern. Åh en superfin tunn kofta med blonder/spets på ryggen. Men larmet satt kvar på den när jag kom hem så jag ska ta en bild på den när jag fått åkt och ta bort larmet. Den var verkligen kempefin! Å billig! 399 kr från början och så var det halva priset på den! Som hittat! Efter denna lyckade shoppingtur avslutade Oliver och jag med en lunch på ett kafè och sen åkte vi hem för att sova lite innan vi skulle på jultrefesten!
Oliver första jultrefest blev en stor succè! Han koste sig innerligt med alla sina vänner från barnehagen. De sprang runt och lekte utan att riva verken grann eller kakbordet. Helt fantastiskt att se att allt går sig till ju äldre de blir. Vem hade kunnat ana det i de tuffaste stunderna? Vi hade ordnat med sång och underhållning för barnen och då kunde föräldrarna, besteföräldra, tante, onkel eller de som var med, kose sig med en fika medan barnen sjöng och lekte tillsammans med en av föräldrarna i föräldrargruppen som är musiklärare. Hon är verkligen kempeflink och barnen var så förnöjda. Jag kunde så klart inte låta vara och vara med in och se på när barnen storkoste sig och sjöng! Efter sång och lek var det fika för alla barn och vuxna. Sen blev det dans runt juleträdet med livemusik på gitarr och piano! Det var så toppen! Oliver och jag slängde oss i dansen med Mia och pappa Jorik. Karl passa på Amanda som stortrivdes med allt stoj och stök runt sig, passa på och tog lite bilder på Oliver och mig! Så kom jultomten förbi med godispåsar till barnen och det var ju bara helt toppen! Det passade väldigt bra för oss, vi vill ju att Oliver ska få tro på tomten ett par år till egentligen. Men på julafton valde, eller orka inte, jag vet inte varför, men bestefar valde att inte ha på sig tomtemask utan satte bara på sig tomtedräkten så Oliver såg ju att tomten var bestefar. Att det inte var någon riktig tomte. Hoppas bara att han inte klarar och koppla det och inte kommer ihåg det till nästa jul. Det vore så koseligt om vi fick ha många jular att se framemot när Oliver och Amanda väntar och längtar förväntansfullt efter tomten. Har ju sett så mycket fram emot just den delen med att ha barn. Spänningen och förväntningen inför julafton. Trollbindande historier om tomten och allt det mystiska inför julafton. Sätta ut julgröt till tomten kvällen innan julafton. Läsa historier om tomten och hans nissar. All denna spänning och mystik kan ju vara som bortblåst om det nu är så att Oliver har fattat att det inte finns någon tomte. Det vore så oerhört tragiskt i sånt fall. Men jag har hopp om att min lilla två-åring inte har förstått att det inte finns någon tomte och att han näst år och åren efter det inte minns julen när han var två och bestefar bara hade tomtedräkten på sig. Tusen tack för all hjälp familjen Stokke. Ibland vet jag inte hur de tänker? Kanske de ska pröva vara lite rädd om allt de har och inte bara ta det för givet. Min familj, min mamma, pappa, farmor, farfar och mina nära vänner har fått offra sitt nära band till mig och mina barn för att de ska få ha sin älskade son och sina barnbarn nära sig. Känner aldrig att det är någon som är särskilt tacksam för att jag har varit den som har lämnat allt. Så här i efterkant ser jag kanske att det hade varit mer viktigt för mig att vara kvar hos mina nära och kära vänner och byggt vidare på den fina relation som jag och pappa har fått de senaste åren. Framför allt hedra min farmor och farfar med att få lära känna och få vara nära sina barnbarns barn. Eftersom de alltid har ställt upp på mig och varit så omsorgsfulla och trogna mig genom hela mitt liv. Men ett stort tack ska familjen Stokke ha för sin insats under julen när jag fick min första streptokokinfektion. Att Oliver, Amanda och Karl fick vara uppe hos dem och leka och spise och fira jul medan jag låg till sängs. Det var skönt att veta att de fick julstök och firande runt sig när mamma inte kunde vara med och skapa en fröjdesfull jul så som mammor ska göra. Nästa år mina änglar så ska ni få den finaste julen ni kan tänka er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar