Igen!

Igår när jag åt frukost med min kära svärmor så prata vi lite om hästen och hur mycket stallplatser kostar. Då kom en så där härlig kommentar igen. - Jag ska nog börja ta hyra av er. Va?!!! Vart kom den ifrån??? I Norge är det väldigt vanligt att man bygger en uthyrningsdel, en lägenhet som man kan hyra ut, när man bygger sitt hus. Vi bor alltså i en lägenhet i Karls föräldrars hus. Trodde vi var överens om att vi la pengar på att totalt renovera upp råtthållet och öka värdet på huset. Vi har renoverat lgh för ca 70 000 kr. Och om man räknar det på hyra för ett år så är det runt 5800 kr i månaden. För en 1:a på 50 kvm som ligger mitt i ingenstans. Är inte det lite hysteriskt? Våga knappt berätta för Karl men var ju tvungen att säga det till honom så han vet om vi ska börja betala hyra trots att vi redan lagt ut de pengarna. Vi hade ju inte riktigt räkna med det. Det är ungefär som en hyreförening först skulle skicka ut en årshyra och sen börja skicka månadshyra för samma år! Karl tog det inte så bra så klart. Han tyckte att jag lät irriterad och sur när jag berättade det. Å med all rätt jag var skitsur hon menade det säkert inte och skulle aldrig komma med någon sådan kommentar till sina egna underbara barn men av någon anledning är det okej att slänga ur sig såna fräsckheter till en person man knappt känner. Trodde bara att det var konstiga människor som gjorde sånt. Ja ja det hade kunnat vara värre. Kunde haft ett monster till svärmor. Hon är faktiskt underbart snäll och hjälpsam emellanåt dessa utsvävningar. Jag kan bara inte förstå vart hon kommer ifrån när hon gör såna utsvävningar. Hur hon klarar det? Det är ju ett pinsamt och helt okorrekt uppförande. Karl blev i alla fall utomsig och börja gå på mig med att detta funkar ju inte! Vaddå frågade jag. Att bo hos dina föräldrar eller vad? Nej det funkar inte och vi funkar inte å, å, å, å. Men snälla Karl VI kan ju inte bråka om detta också. Vi har nog som det är mellan oss. Å vi är inte osams. Men han var fast besluten att vara sur på mig och tycka att det var mitt fel. Att jag hade gjort fel..Ja jag fattar inte riktigt men något fel hade jag tydligen gjort. Ja jag vet inte vad jag ska göra jag? Sluta berätta för honom? Hålla allt inom mig? En sak är säker vi måste flytta härifrån om vi ska ha någon chans att få ett harmoniskt, vuxet liv.