Vi gör framsteg!

Igår kväll bad jag Karl gå upp och lägga sig och sova på annat håll. Han var sååå trött stackarn. Hade försovit sig på morgen, kom dock inte för sent, men det är jobbigt ändå. Så hade han en lång och hektiskt dag på jobbet. Han kom inte hem förrän halv åtta på kvällen och då tycket jag att han kändes lite varm. Oroade mig att han var utsliten och skulle bli sjuk så jag bad honom gå och sova i hans systers rum så han skulle få en ordentligt nattssömn. Men han bestämde sig för att sova på soffan istället. Han orkade inte gå upp han heller. Han orkade inte höra mamman sin gå på om hur viktigt det var att han sov. Han sa allt detta utan att vara sur på mig! Vilket genombrott! Å ännu bättre blev det i morse för då fråga han hur Oliver hade sovit i natt. Eftersom jag hade varit uppe tre gånger i natt så bad Karl mig att gå upp och lägga mig och sova uppe inatt så jag skulle få sova. Men jag orkar ju inte heller få hennes kommentare slängda efter mig så jag sa att jag blir i sånt fall liggande på soffan. Då! Då sa, eller mumla han lite för sig själv, - Jag må prata med mamma för vi kan inte ha det så här....Det var bara så underbart att känna honom ta mig i försvar och inte vara arg på mig för en gång skull! Idag blir en bra dag trots regnet som öser ner utanför. Nu ska Oliver och jag snart äta lunch sen ska vi åka till stallet mocka, ge hästarna lunch och longera Tricostar! Härligt!