Beror sömnlösa nätter på chokladkaka eller tänder?

Igår kväll/natt vakna Oliver typ 10 gånger bara innan tolv på natten. Grinade och gnällde som bara den! Jag ville bara skrika rätt ut men det gör man ju aldrig. Ville så gärna se House men det skulle jag tänkt på innan jag skaffa barn =) Det var så synd på min lilla älskling, han var inte riktigt vaken men kunde inte riktigt sova heller. Det var till och med så livat så Karl vaknade och det hör absolut inte till vanligeterna. Tänder har han ju fått förut så jag tänkte att det nog var den där kladdkakan som hans kära besteföräldrar och pappa gav honom när jag var i stallet tidigare på kvällen. (Påmin mig om att jag ska hålla dom tre vakna en natt inom snar framtid så dom får känna hur det känns.) Det var ju ingen höjdare att lillfissen hade lyckats väcka pappa för han blir sååååå sur. Först försökte han få Oliver till att somna genom att säga till honom på skarpen att han måste sova nu. Vilken ett åring somnar av det? Det blev ju så klart bara ännu värre. Sen for han runt ute i vardagsrummet och mumlade så Oliver fick ännu svårare att somna om. Han undra så klart vad pappa höll på med. Och varför han inte också var ute i vardagsrummet med pappa och lekte. Tur att vi bor i källaren hos Karls mamma och pappa för tillslut kunde jag inte ha kvar Karl i lgh utan fick skicka upp honom att sova i hans systers rum hos sina föräldrar så jag och Oliver fick försöka komma till ro igen. Varför känns det som man har två barn när man i själva verket har ett barn och en man? Ska det vara så här resten av livet? Jag trodde alltid att man var två föräldrar. Men min kära man har lärt mig att föräldrarskapet är precis som att driva en organisation. Jag är mamma VD och Karl är pappa anställd som nästan alltid måste fråga om hur man gör allt med barnet sitt.